sábado, 12 de diciembre de 2015

ARNAUD OIHENART [17.750]


Arnaud Oihenart

Arnaud Oihenart o Arnaldo de Oyenart, también conocido como Arnaut Oihenarte (Mauleón, Francia 17 de agosto de 1592 - Saint-Palais, 1667), fue un jurista, político, historiador, poeta y crítico literario suletino en latín, francés y euskera.

Estudió derecho en Burdeos. En 1663 ingresó en los Estados de Sola en calidad de síndico del Tercer Brazo. Contrajo matrimonio con Juana de Ordos, la cual pertenecía a una prestigiosa familia de la Baja Navarra, donde se instaló y ejerció de abogado de los Estados de Navarra con sede en Saint Palais.

Investigó en los archivos de Bayona, Pau, Toulouse y París para recopilar información de los señores de Agramont. El virrey de Navarra le negó el permiso para revisar los archivos de la Cámara de Comptos de Navarra en Pamplona porque consideró que pretendía escribir contra la Conquista de Navarra realizada por el rey Fernando el Católico.

Durante mucho tiempo fue considerado el primer autor laico de la literatura en dicho idioma, ya que el manuscrito del alavés Juan Pérez de Lazarraga fue descubierto en 2004. Es el primer autor suletino conocido. Su obra destaca por su espíritu humanista. Quiso alejar la poesía en euskera de los cauces tradicionales de Bernat Etxepare y acercarla a los estándares de la poesía culta de su época.

Obra

Déclaration historique de l´injuste usurpation et retention de la Navarre par les Espagnols (1625, 1755-62). Ensayo que argumenta la ilegalidad de la invasión del Reino de Navarra por parte del Reino de España.

Notitia utriusque Vasconiæ, tum ibericæ, tum aquitanicæ (Historia de las dos Vasconias, ibérica y aquitana)(1638). Tratado historiográfico de gran sentido crítico respecto a las teorías vigentes entre los vascos de la época, tales como el vasco-cantabrismo defendido por autores como Esteban de Garibay, entre otros. Contiene también la primera gramática conocida de la lengua vasca. Existe una moderna traducción hecha por Javier Gorosterratzu (San Sebastián, 1929).

Les Proverbes Basques, recueillis par le Sr. d'Oihenart; plus les poésies basques du mesme auteur (1657). Editado por la Real Academia de la Lengua Vasca como Euskal atsotitzak eta neurtitzak (200e). Refranero tradicional y poemas autobiográficos en euskera del mismo autor. Como poeta se caracteriza por su exactitud de métrica y riqueza en la rima, invención de nuevas estrofas, tratamiento delicado de los temas y un lenguaje culto.

L'art poetique (1665). Ensayo sobre poesía vasca conservado en forma manuscrita y descubierto y publicado por Piarres Lafitte en 1967. Es el primer trabajo teórico conocido sobre la poesía vascongada. En el ofreció reglas generales sobre la métrica y versificación en lengua vasca.



UNA NEVADA EN INVIERNO

Era invierno, nevaba,
Y mi amada me aplastó
Un puñado en la nariz;
Mi nariz no sufrió daño,
Pero al instante sentí
Un incendio en mi corazón.

Sea hielo, sea escarcha,
¿Habrá en la tierra algo
Más frío que la nieve?
Sin embargo, la nieve,
Aunque fría,
Me quema el corazón.

Esta es la ley de la tierra,
Cada cosa produce
Su propio igual;
Pero ahora, por un milagro,
El frío se hace calor en mí,
El agua fuego.

Si pudiera daros
Una pizca de este calor,
Una simple chispa de este fuego,
¡Oh amada mía!,
Creo que sería suficiente
Para curarme.

Os lo ruego, por Dios,
No me rechazéis
Por una pizca, por una chispa;
Mostrad que os compadecéis
Y que tenéis piedad
De los pobres enamorados.

Actuando así, tan bella
Como bienhechora,
Seréis celebrada
En boca de todos,
Y elevada hasta los cielos
En el corazón de los enamorados.

Traducción: Koldo Izagirre
Versión original: NEGUAN, ELURTE BATEZ


NEGUAN, ELURTE BATEZ

Neguan, elhurte batez,
Laztanak eskutabatez
Sudurra zapaturik;
Sudurrak min-har etzezan,
Bana bertan sendi nezan
Bihotza suharturik.

Elhurraz gaineti, hotzik
Bai karroinik, bai izotzik,
Badeia deus lurrean?
Elhurrak alabadere
Naduka ni, hotz badere,
Errerik bihotzean.

Haur da lurreko legea,
Gauz' orok ber' ekoiztea,
Bera iduri du egiten;
Ban' orai, miragarritan,
Hotzak beroa du nitan,
Urak sui' eraikiten.

Bero huntarik liparbat,
Su huntarik huts inharbat
O laztan' erexeki
Ahal banezazu zuri,
Nitzatela zait iduri
Sendo hainbertzereki.

Beraz otoi, Jainkoagati,
Lipar, inhar bategati,
Iraitz enezazula;
Ban' erakutsu maitari
Gaizoak, bai urrikari,
Bai gupida tutzula.

Egitez horla, zinetsu
Eder bezain onbidetsu
Izanez, aipatua
Zirat' ororen ahoetan,
Et' amorosen gogoetan
Zerurano alxatua.



O.ten gaztaroa neurtitzetan

I

Erranen duta? ahal dezaket,
Egia dena bezala,
Zu begistatuz geroz laket
Zu bezi ehor etzautala.
Bana zer hobe, zuk gorreti
Badagidazu zur' aldeti?
Bana zer hobe, zuk' gorreti
Badagidazu horla beti?

Geroz oihana lilitu da
bait' ar'orstatu lauretan;
Ud' ere negu, negi'uda
gerthatu da hain berzetan.
Bana zer hobe etc.

Arte hartan, zer eztut egin
Zureki adizkidetzeko?
Zuk nizaz, nik zuzaz atsegin
Biek orozbat hartzeko?
Bana zer hobe etc.

Non ere, noreki ere bainiz,
Pena dut zutan pensatzez,
Hal'ere, hanbat neur'etsai niz,
Laket niz hortan penatzez.
Bana zer hobe etc...

Noiz ere batzen baitzitzautzat
Bidean iragaitean,
Minak zatiz arhintzen zautzat,
Zuri bi hitz erraitean,
Bana zer hobe etc.

Ur-sortak, ardur'arduratuz,
Harria xila zirozu;
Ni zuri, beti bet'eskatuz
Zinzurr'arhetsik niagozu,
Bana zer hobe etc.

Niri baibaten erraitera
Etzenthozke ehoiz-ere?
Orai, zure minez hiltzera
Nohela, ikusiz berere?
Zeren berhetuz zuk gorreti
Baitagidazu zur'aldeti;
Zeren berhetuz zuk gorreti,
Baitagidazu horla beti.


III 

Argia daritzanari

Gauik, egunik
Eztinat hunik,
Hireki ezpaniz Argia:
Hireki ezpaniz
Itsu hutsa niz,
Zeren baihiz en'argia.

Hirekil'aldiz,
Bederak'aldiz,
Bazter lekutan baturik,
Nonbait banago,
Nun botzen-ago,
Ezi Errege gertaturik.

Lagun-artean,
Hel nadinean,
Elhaketan, erhogoan,
Eznun dostatzen,
Eznun mintzatzen,
Hi beti, beti, aut gogoan.

Nik dudan lana,
Ezin errana,
Zer koeinta dudan higati:
En'exil, eta
Maiz pensaketa,
Egonak ziotsan nigati.

Kadran-orratzak,
Burdin-aitz latzak
Hunki-eta buztan mehea,
Xuxen, han hara,
Eguerditara
Diadukan punta xehea.

Ni, hala hala,
Tiraz bezala,
Hik joz geroz bihotzean,
Hiri gorpitzez,
Beti, ed'orhitzez
Narrain, bait'are lotzean.

Bana herabe
Staliri gabe
Dinat, Argia, jitera
Hir'etx'irira,
Leku agerira,
Jenten minz'erazitera:

Beraz higanik
Egin, jadanik,
Noiz nakidana dakidan
Jin, eta nura,
Gorde-lekura,
Eta hi han bat akidan.


IV

Zuzaz bertzerik
Nehor maiterik
Eztudalarik herrian,
Zu bezain gorrik,
Ez hain gogorrik
Eztudala d'aguerrian.

Zu gabetarik
Dohatalarik
Aspaldi hontan denbora,
Banaiz jaikiten,
Banaiz etziten,
Zu zatozt beti gogora.

Bana, nabaski
Zuretako aski
Enaizela zinetsirik,
Zuk ni zureti
(Aiher naiz) beti
Nadukazu berezirik.

Atsegin ustez
Har zur'ikustez,
Beti, zu zaren lekura
So xuxen ari
Naiz, zenalkari
Okerraren eredura.

Zuk zenbat usu
Haur baitakusu,
Begi bazterraz laztana,
Alabadere,
Soz behin ere
Etzindezke jar nigana.

Zu nahiz batu
Eta minzatu,
Hora nol'erbiratzean,
Bazterrez bazter;
Bethiere laster
Ari naiz zure hatzean;

Bana jagoiti
Beheiti, goiti,
Zenbat ere bainabila,
Zur'oldez, ehun
Bat enaint'ehun
Urtez behin zurekila:

Aldiz naiz latzen,
Bilhatuz batzen,
Ban'ez ber zaitudanean;
Zer gaitz jasaiten
Dudan erraiten
Ezin derauzudanean,

Edo zoriak
Non-bait, bi-biak,
Noiz ere heltzen baikitu,
Han, ni nigartzu
Ikusiz, hark zu
Gogoeritzen ezpazitu.

Ni honen bero
Nakuszun gero,
Zure gogoz maitatzera;
Zu zerk hain haitu
Egiten zaitu
Nizaz ez gogoratzera?

Hel dait'asturuz,
Bertz'anhitz buruz
Norbait ons'eginagorik;
Bana ni bano,
Ez egundano
Nehor zuretarragorik.



V

Nik eztut ehor maite zu beizi,
Zuk zeren nahi zuzu ereizi?
Engoitik ordu zinuke hontu,
Eta nizaz eduki kontu,
Nahi ezpanuzu net hil-urhentu,
Nola bainuzu ja hurrentu;
Ezi bihotza, zu beti hala
Ikusiz gibel zauztadala,
Hotzarriturik orai hil-hila,
Hoboro nitan eztabila:
Bana zuk nahi baduzu sarri
Harzara piztu et'eratzarri,
Nonbait, egizu, Jainkoaren partez
Ikus zitzadan zenbait artez;
Bana zureki nahi nikezi
Elizan nehor zuhaur bezi,
Et'ekuslerik ageri elizan
Lekutara zindiaurizan.

Batzutan, luzez, luzez otoituz,
Zure bihoz gogorra goithuz,
Norabait jitez hitz badidazu,
Hur ere ger'eztadukazu.

Nonbait, bi-biak, heltzen bagira
Zu beti lehiatu zira;
Orduan, bi hitz zuri erraiteko,
Zur'eskuari banatxeko,
Bertarik nola, samur-samurra,
Belar hori zimur-zimurra,
Utzi zitzadan manuz baitzauzat,
Etxekiterago eniz auzat.

Gauaz, epaizkaz, zur'etxen sartuz
Em'ibiliz, eme hatsartuz,
Eta haztatzez, ganbara bitan
Iraganik, beldur handitan,
Net hatshanturik, zur'oh'ondora
Banatorra, zuk heiagora
Egiten duzu, ni hautemanik,
Et'ordu hartan, gaxoa nik,
Leihoti jauziz, ohoin'iduri,
Hilpenan behar dut itzuri.
Noiz ere bai-naiz hauzaz orhitzen,
Zin zinez, baniz hil-nahitzen;
Hiltzea gaitz da, gaitzago bana
Mait'uken, et'ez mait'izana.
Harren gaurgoiti zerbait hongoaz
Urgatz nezazu jaungoikoaz,
Ezi ezta deuskai edertarzuna,
Lagun ezpadu hontarzuna;
Ainziti, ederrik gaitz dena, duzu
Berhala, nol esne'uluzu
Denean, edo sagarra harzu,
Haur ederra buru zakarzu,
Edo anderauren begitartea,
Pikot'orbainez net bethea.
Beraz, zirentzat xahu eztakuruz,
Hel zazkio, sober'aiduruz,
Zugatik hiltzen ari denari,
Eta hur'otoi urrikari;
Ezpere, hura hilen d'eta zu
Harzaz-huts zirate hospazu,
Gizonbat galdu dukezulakotz,
Zergatik? maite zintielakotz.








.


No hay comentarios:

Publicar un comentario