domingo, 21 de febrero de 2016

MATILDA SÖDERGRAN [18.140] Poeta de Finlandia


Matilda Södergran

Matilda Södergran nació en Korsnäs, Finlandia en 1987, pero ha vivido en Malmö, Suecia, desde hace varios años. En 2006, ganó el primer premio en el concurso de poesía Arvid Morne y en 2008 publicó su poemario aclamado debut, Hon Drar ådrorna ur (Ella saca sus venas). Una segunda colección, Deliranten (Delirious), se publicó en 2009, y una tercera, Maror (ett sätt åt dig) (Maror (una forma de)), apareció en 2012. En la actualidad está asistiendo a su programa de maestría último año en la traducción en la Universidad de Lund y también trabaja como crítico literario.


Traducción de David Guijosa




Preferiría parirle con la boca,
dejar que sea un exhaustivo examen de conciencia.
Elegiría expulsarlo con la boca.

Y nada más.


Luego el grito al nacer,
el largo cordón umbilical.

Preferiría parirlo con la boca un largo rato, despacio
a través de las comisuras quebradas. Porque mi boca no basta
con sus piernas entre los dientes.

Después, él en el suelo, la placenta pesada bajo el paladar,
la sangre del nacimiento que dispersa mi sentido del gusto.

Desnuda con aliento a alcohol
y paredes rojas descoloridas.

Su madre que ya no está aquí.


Jag skulle föredra att föda honom med munnen,
låta honom bli en långt utdragen självrannsakan.
Jag skulle välja att få ut honom med munnen.

Inget annat.

Sen skriket vid födseln,
den långa navelsträngen.

Jag skulle föredra att föda honom med munnen länge, långsamt
genom spruckna mungipor. För jag kan inte gapa hur stort som helst
med hans ben mellan tänderna.// 

Sen han på golvet, moderkakan tung i munhålan,
födelseblodet som skingrar mina smakupplevelser.

Naken med spritandedräkt
och röda färglösa väggar.

Hans mor är inte här längre.




Creo conocerte pero nunca te vi arder.
No vi el oro lamiendo tu piel.

Ahora acaricia nuestras pieles un entorno estático.
Somos animales. Y nuestro cuero arde.

Déjame verte una última vez,

antes de que las llamas te pusieran bajo tierra,
antes de que las llamas te fundieran con el humus.

Porque no sé cavar. Mis dedos son demasiado delgados,
se abren por los litorales de tus mandíbulas.

Déjame verlo una vez más
antes de que ardas, antes de que estés limpio.



Jag tror mig känna dig men såg dig aldrig brinna.
Såg inte guldet som slickade din hud.

En statisk omgivning stryker våra hudar nu. 
Vi är djur. Och våra djurhudar brinner.

Låt mig få se dig en sista gång,

innan lågorna försatt dig under jord, 
innan lågorna sammansmält dig med myllan. 

För jag kan inte gräva. Mina fingrar är för tunna, 
spretar efter kustlinjer i dina käkben.

Låt mig få se det där en sista gång
innan du brinner, innan du är ren.





Era
un
pájaro
cansado
y
estabas
casualmente
allí
de
pie
con
un
cuchillo

y una bolsa, vacía de alas.




Det 
var
en
fågel
som
tröttnat
och
du
råkade
bara
stå
där
med
en kniv

 och en påse tom på vingar.

http://traducciones.lagallaciencia.com/2016/02/matilda-sodergran.html




.

No hay comentarios:

Publicar un comentario